När flygresor började bli vanliga utformade Otto Kässbohrer en långfärdsbuss som var bekvämare än ett lyxflyg. En av de två S 150 panoramabussar som byggdes ingår idag i Setras veteransamling.

Tidsåldern då flygresor blev var mans transportsätt hade just börjat då Otto Kässbohrer 1967 fick i uppdrag av det schweiziska bussbolaget Zumstein-Reisen att bygga en långfärdsbuss för lyxresor. Vid den här tiden skulle precis den nya 100-serien introduceras i Kässbohrers firma. Ett lämpligt tillfälle alltså att kombinera de konstruktionstekniska framstegen i den nya serien med extraordinär utrustning och en modern design. Resultatet: Setra S 150 Panorama.

Djärvt sträcker sig en stiliserad vinge på sidan upp mot taket, likt bakfenan på ett flygplan. Det är inte svårt att ana sig till vad som inspirerade Otto Kässbohrer då han tog fram designen för den nya lyxbussen. För att ytterligare understryka den nya bussens exklusivitet får S 150 Panorama en sidopanel av förgyllt anodiserat aluminium – en blinkning åt Kässbohrers Golden Eaglemodeller för den amerikanska marknaden.

Att man valde konceptet med en buss i två etager verkar inte så ovanligt idag, men på 1950- och 60-talet innebar en turistbuss med två våningar en ny form av resekomfort. Således förblir chassi och framvagn oförändrade i konstruktionsserien 100, medan den bakre delen av passagerarutrymmet höjs med 30 centimeter. Därigenom uppstår ett för den tiden ovanligt stort bagageutrymme med en volym på tolv kubikmeter. Den bakre ingången måste flyttas fram till mitten, vilket möjliggör ett helt nytt arrangemang: en toalett under golvnivå, som nås via mittendörren.

På många sätt utgör Setra S 150 Panorama 1967 en ny standard i fråga om utrustning. Sovfåtöljer med justerbart ryggstöd, sovkabin för föraren, kylskåp, luftutblås och inte minst en kraftfull luftkonditionering på 50 kW. Denna var placerad i bagageutrymmet till vänster bakom framhjulet och drevs av en separat encylindrig dieselmotor av märket Farymann. Avgörande fördel: luftkonditioneringen kunde användas även när bussens motor var avstängd. Perfekt för varma sommardagar i Italien.

Men låt oss inte glömma utsikten! Redan passagerarutrymmet i framvagnen lockar med sin moderna framtoning: orange-bruna säten var helt inne på den tiden och det upphöjda bakpartiet skapar en mäktig rumskänsla, trots den något lägre takhöjden. De stora sidofönstren, panoramarutan som förbinder de två taknivåerna och den ohindrade blicken över huvudena på de främre raderna skapar en utsikt åt alla håll, som flygpassagerare bara kan drömma om genom sina små gluggar. Även körkomforten saknar motstycke. Setras chassi med luftfjädring och enkel hjulupphängning fram har inte kunnat överträffas sedan 1967.

Med så mycket lyx är det inte konstigt att själva arbetsplatsen i S 150 Panorama också uppvisade högsta standard för sin tid. En fjädrad förarsits som kan justeras med handvev imponerar lika mycket som cockpiten med sina översiktligt anordnade mätare och instrument. Att hantera ZF-växellådan med sex växlar utan frikoppling krävde lite övning men utgjorde det senaste inom drivteknik på den tiden, vilket även gällde den sexcylindriga dieselmotorn från Henschel som hade en prestanda på inte mindre än 215 hästkrafter.

Ur dagens perspektiv framstår Setra S 150 som en föregångare inom utrustning och komfortlösningar. Men 1967 var tiden inte riktigt inne för detta, delvis på grund av det tämligen höga priset som denna lyx krävde. Sedan mer än tjugo år ståtar ett av de endast två byggda exemplaren i Setras veteransamling och drar till sig drömska blickar vid evenemang och veteranuppvisningar. Denna flygplansinspirerade buss är en påminnelse om den tid då flygresor började bli vanliga.