Det var nära att den hamnade på skroten. Denna Setra ST 110 hade fungerat som lekbuss på olika lekparker i den lilla staden Zweibrücken, nära gränsen till Frankrike. Som leksak saknade den dock motor, växelsystem och inredning. Lyckliga omständigheter och ett engagemang från kunden Autokraft Kiel ledde till att stadsbussen hittade tillbaka till Ulm där den kunde sälla sig till Setras oldtimersamling.

Detta skedde för exakt trettio år sedan. Otaliga arbetstimmar, mycket skicklighet och en rejäl dos improvisationskonst från Setras serviceteam krävdes för att återställa den nedgångna karossen för att den skulle återfå sitt forna utseende, vilket denna historiska pärla förtjänar.

Även om Kässbohrer bara tillverkade cirka åttio exemplar av Setra ST 110 är denna modell en milstolpe i företagets busstillverkning. De byggtekniska och ekonomiska fördelarna med denna stadsbussmodell är lika imponerande idag som när ST 110 först såg dagens ljus 1958. Konstruktionen baserades på ett gemensamt projekt mellan Kässbohrer och konstruktören Theodor Pekol. Bussen vägde endast 6 ton men kunde bära en nyttolast på 7,5 ton. Detta viktförhållande har inte kunnat överträffas sedan dess. Förresten: 7,5 tons nyttolast motsvarar en kapacitet på 110 passagerare, därav typbeteckningen.

Det är bland annat den lätta aluminiumkarossen i skalkonstruktion som bidrar till den låga tomvikten, samt de inbyggda stödringarna i lättmetall som utgör stomme åt ett skal av aluminiumplåt. Den ST 110:a som idag finns i Setras oldtimersamling har därför också de typiska bultnitarna som i raka linjer skapar en slags regelbunden blindskrift i den mörkröda lacken. Att denna juvel i samlingen (med karossnummer 59068) idag har samma röda nyans som det statliga tyska järnvägsbolaget beror på att det var den största kunden för denna modell. Därför ser vi även deras logo på bussen. De flesta av de åttio tillverkade exemplaren fungerade som tågbussar i München, Ravensburg och Friedrichshafen vid Bodensjön.

Ytterligare en milstolpe och faktor för att klara den oslagbart låga tomvikten var det avancerade chassit som i sig var en milstolpe: Oberoende hjulupphängning på både fram- och bakaxel möjliggjorde en enkel montering på drivaxeln. En oberoende hjulupphängning gav dessutom en tidigare okänd körkomfort. Till detta bidrog även den luftfjädring som ingick som standard på båda axlar, vilket var unikt på den tiden. Bussförare och passagerare var fulla av beundran för denna nya lätta Setra.

En låg påstigning med bara ett trappsteg vid båda dörrar i ST 110:an underlättar åtkomligheten till passagerarutrymmet. Det stora innerutrymmet hade ett jämnt golv ända bort till bakaxeln. Längs sidorna stod sammanhängande breda säten, vilket ger ett välkomnande och rymligare intryck än vad som faktiskt var fallet. Bussen var bara 10,58 meter lång och 2,50 meter bred.

Idag har denna restaurerade ST 110 en liggande inbyggd sexcylindrig Henschel typ 522 DPU-K med 92 kW (125 hk). Efter sin tillvaro som leksak i Zweibrücken kom bussen utan motor till Ulm, men ödet har sina nycker och det visade sig faktiskt finnas en bortglömd, men fabriksny, originalmotor liggandes någonstans i gömmorna, så att Setras serviceteam kunde skänka nytt liv åt den gamla ST 110:an. Så tråkigt det hade varit om bussen hade hamnat på skroten som först planerat.