Föraren trycker på dörrknapparna tiotusentals gånger under en linjebuss långa liv. En så intensiv användning leder till slitage. Med åren bildas en nedsliten yta runt knappen. Men så är det inte i nya Setra MultiClass 500 LE. Här ytbehandlas komponenten genom anodisering vid tillverkningen, och resultatet blir en något skrovlig yta. Känslan är att den har bearbetats med fint sandpapper. Ytan är hållbar, smutstålig och oförstörbar.

Den typiska Setra-kvaliteten syns i många detaljer på de nya regionaltrafikbussarna, och instrumentbrädans skrovliga finish är bara ett exempel av många. ”Vi har som mål att ytskikten ska hålla samma kvalitet som i en personbil”, förklarar Vincent Thess, som bland annat ansvarar för utformningen av förarplatsen i MultiClass 500 LE.

Det var första gången VR-glasögon användes på ett mycket tidigt stadium under utvecklings- och designarbetet, som skedde i samarbete med universitetet i Ulm. Ett antal förare – både män och kvinnor, med varierande kroppstyper – fick provsitta den virtuella förarplatsen som byggts upp i datorn. Målet var att skapa en förarvänlig arbetsplats med bästa möjliga ergonomi.

”Den virtuella utprovningen lönade sig”, sammanfattar Vincent Thess. ”Förarna hade många förslag som vi har tagit till oss.” Ett exempel är solskyddsgardinen som var svår att nå, så nu manövreras den elektriskt. Vi gjorde även mer plats för knäna, och till och med placeringen av klädkrokar och klädgalgar förbättrades. Små detaljer som gör stor skillnad i vardagen.

Förarplatsen i nya MultiClass 500 LE är diskret utformad, för trots allt är det en arbetsplats. Det finns tre varianter: Cockpit City enligt föreskrifterna från VDV (föreningen för tyska transportföretag) som används i stadsmiljö. Sedan har vi Cockpit Basic som används i långfärdsbussar för regionaltrafik. Och slutligen har vi Cockpit Basic City för företag som vill ha en invändig svängdörr med dubbel bredd vid första insteget. Detta kräver mer plats i framvagnen.

”När vi fattar beslut om form och design prioriterar vi alltid funktionaliteten”, betonar Thess. Designen syns. De tre förarplatserna har en grundform som är reducerad till en horisontell linje – Thess kallar det ”vattenlinjen” – och en elegant avrundning som mynnar ut i ett förvaringsfack.

”Vi har skapat en tydlig kvalitetskänsla”, summerar han. Detta syns bland annat även i Kässbohrer-märket med det rullande K:et på ratten. Detaljerna är så utmejslade att det påminner om en lyxig klocka – sådant får förarens hjärta att slå lite snabbare.

Daimler Buses testar hur det fungerar för förarna i praktiken. Det kallas Pulse Check. Testingenjör Andreas Türk förklarar: ”Vi betraktar bussen ur kundens perspektiv.”

I fas 1 simuleras en typisk arbetsdag för föraren. Ett ingenjörsteam från avdelningen för konstruktion och utprovning träffas tidigt på morgonen för att testa bussen i praktisk användning. De börjar med att öppna dörren och tända ljuset. Förarnas utrustning måste få plats någonstans. Därför har ingenjörerna utvecklat ett så kallat förarpaket: stor väska, glasögon, matlåda, drycker, jacka, mobiltelefon, värdesaker och en del annat.

Till Pulse Check i fas 1 hör typiska situationer under körningen: Använda förvaringsfack, kontrollera sikten, sticka ut handen genom fönstret för att nå biljettautomater på betalstationer, använda alla reglage för värme, ventilation, klimatisering, färdskrivare eller underhållningselektronik. ”Vi kollar allt”, säger Andreas Türk. Detta för att kunna göra förbättringar i ett tidigt skede.

Turks kollega Dietmar Denzel ger exempel: ”När vi testade i praktiken såg vi att ett screentryck framtill på förarfönstret störde sikten i ytterbackspegeln, om den var monterad direkt på A-stolpen.” Så bort med det!

I City-förarplatsen sitter reglagen för värme, ventilation och klimatanläggning till vänster i fönsterbröstningen, där de är lätta att nå och använda – men svåra att se. Problemet löstes genom att man lade till motsvarande indikeringar på kombiinstrumentet.

I närheten av förvaringsfacket för mobiltelefonen finns nu ett laddningsuttag, och till höger följer ytterligare en hållare för en stor dryckesflaska. Kommunikationstekniska reglage ovanför huvudet har flyttats, så att sådant som man behöver kunna se och greppa sitter längre fram. Och bildskärmen till 360°-kamerasystemet (tillval) flyttades till en ny, lämpligare position. Allt detta för att underlätta förarens vardag.

Men detta var inte allt. ”Vi lät göra en förarstudie”, tillägger Dietmar Denzel. Psykologer från universitetet i Ulm intervjuade förare från flera transportföretag för att ta reda på deras önskemål och åsikter. Även denna input påverkade utvecklingsarbetet. Ett exempel: Stadsbussförare gillar de vanliga runda dörrknapparna. Därför har nya City-förarplatsen en typ av knappar, medan en annan typ används vid förarplatserna Basic och Basic City i långfärdsbussar. Dessutom tänds en gul lampa just intill när passagerarna har tryckt på en avstigningsknapp.

Avslutningsvis följer fas 2 av Pulse Check. Strax innan serietillverkningen startar granskar ett team en tidig buss från den reguljära produktionscykeln. ”Vi ser oss som den första kunden”, förklarar ingenjören Andreas Türk. Implementeringen av punkter från fas 1 kontrolleras. Och ”det handlar om skramlande och gnisslande ljud samt spaltmått mellan olika delar”.

Alltså om tillverkningskvalitet, något som spelar stor roll hos Setra. Inte minst gäller det en modell med lågt insteg. En sådan är ett typiskt vagnparksfordon och är ”utsatt för större prispress än andra busskategorier”, betonar designern Vincent Thess. ”Vi fordonsdesigners ser oss som produktutvecklare, inte som stylister.” En sådan person tänker även på att ytfinishen vid förarplatsen ska vara extra hållbar. Detta för att nya Setra MultiClass 500 LE ska vara lika fräsch efter många års användning som den var första dagen.